onsdag 12 maj 2010

Varfor kan man aldrig ata kakan men anda fa ha kvar den?

Hej dar ute! Nu sitter jag i en av skolan data salar. Jag har precis skrivit en uppgift till min klass "The Biz - The ethics of Hollywood". Sa lite duktig har jag allt varit idag. Jag kanske borde lamna dessa vaggar och ga hem, men jag kanner inte for att ga hem. Det ar lite trangt i lagenheten, och man borjar marka att vi alla staller oss in pa att snart lamna stallet.

Jag undrar en sak, varfor kan man inte fa ata kakan men samtidigt fa ha den kvar? Jag menar, jag vill ju att skolan ska vara slut for det ska bli skont att ligga pa beachen och hitta pa lite saker. Men samtidigt innebar det att jag inte kommer att ha min acting class mer med mina tva fantastiska och inspirerande larare. Sa det ar jag lite ledsen over. Men jag antar att allt roligt och givande maste ta slut nan gang. Aven om det kanns som att det roliga tar slut fortare an det trakiga. Varfor ar det sa?

Jag undrar oxa hur det kommer att kannas att atervanda till Sverige igen. Okej, nu later det som att jag har avrit borta i flera ar. Men ett halvar ar anda en liten tid, inte sant? Aven om det gatt fort. Jag antar att det inte har hant sa mkt pa denna tiden. Det skulle gora det lattare for mig att ta ett beslut om jag ska atervanda for hostterminen eller inte. Jag vet inte annu hur jag kanner infor det. Antar att det ar nat jag far tanka pa den kommande tiden. Det ar ju dock bara 4 manader som den stracker sig over. Sa det ar en manad mindre. Ja ja, det loser sig pa nat satt.

Jag tycker bara det ar skont att jag fatt tillfalle att stota pa 4 underbart inspirerande manniskor. Jocelyn, Paul, Brian och Molly. Alla ar dom teater studenter som laser sina sista ar har pa teater programmet. Och dom ar alla sa himla trevliga, omtanksamma och snalla. Och alla har dom gett mig nat speciellt som jag inte riktigt kan forklara. Bara genom att vara sig sjalva. Och det sager ratt mkt. Dock ar jag en san person som latt blir berord av manniskor som ger mig "attention" och ar omtanksamma och ja ni fattar. Sa det kommer vara trakigt att inte ha deras klasser langre. Och aven om jag kommer tillbaka nasta termin sa kommer jag inte att ta nan av deras klasser. Men men, I guess that's just life. Och nat som jag far leva med. Man har minnena och upplevelserna, och det kan man leva ett bra tag pa!

Sa Ella, ett litet uppdrag ahr jag till dig. Forsok att hitta 2 eller fler manniskor i ditt liv just nu, eller sen tidigare som har inspirerat dig eller pa nat satt berort dig pa ett satt som du kommer att minnas for en lang tid framover. (Och nu menar jag inte vanner eller pojkvanner, for det ar en annan typ av inspiration) Och lagg upp kort har om du har...jag har bara kort pa tva av mina larare. Kanske far mera sen.

Sa tills nasta gang mina vanner, tag hand om er sa ses vi om mindre an en manad!

Kramiss //Frieda K*


Paul och Jocelyn, mina acting teachers...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar