tisdag 16 mars 2010

Att tänka kan göra en galen...

God dag god dag mina vänner! Sorry återigen för den sega väntan på min uppdatering av livet från den (ljusa) andra sidan. Ja just nu börjar det faktiskt att bli både varmare och ljusare. Vi ställde nämligen om klockan i helgen, så nu är det en timma längre med sol på kvällen vilket märktes efter min lektion ikväll, det var soligt och varmt ute! Då det brukar vara mörkt och lite kallt när vi klampar ut ur lokalen på kvällen kvart i sju.

Det har varit en rolig och händelserik helg. Jag och Linnea var i Oceanside och San Diego och hade det trevligt. Det blev dock mkt mer alkohol än vad som var tänkt, men är det inte alltid så? Eller ofta i alla fall? Vi kom ner på torsdagen och började dricka lite öl hemma hos Brian för att sedan gå ut och fortsätta på en mysig liten pub där vi oxå käkade världens goaste pizza! Mmm! Sedan så vandrade vi vidare nedför gatorna till en mysig pub med dansgolv där det blev ännu en öl och en drink (som vi dock blev bjudna på) vi dansade som bara den och sedan åkte vi hem. Dagen därpå var vi på stranden och solade, det var hur skönt som helst och så njutningsfullt. På kvällen så hade vi bbq och Brian hade bjudit över några vänner, dock blev det mer alkohol än väntat denna kvällen. Då vi hade planerat utgång i San Diego på lördagen, så ville vi ta det lite lugnt på fredagen. Men börjar man spela beer pong så kan man inte ta det lugnt. Dock visste Linnea ett smart sätt att fuska lite, med att byta ut muggarna och inte dricka allt. Smart tjej den där lillstrumpam! För er som inte är så pålästa av vad beer pong är så kan jag säga kort och konsist att det är ett s.k fyller spel där man ska kasta en pingisboll i sånna där berömda röda muggar halvfyllda med öl, om man träffar så får motståndarlaget några sekunder på sig att dricka upp, träffar man igen får dom dricka en mugg till, om inte så fortsätter spelet. Den som vinner är den som har flest muggar kvar. De andra, ja de förlorar och är antagligen de som är fullast! Ett spel som kan vara roligt att pröva på midsommar kanske...vi får se hur det går! I alla fall så under detta roliga spels gång så lyckades jag på nåt sätt få en stor flis i mitt finger, under min nagel! Jag svimmade och kände mig konstig, det pulserade och gjorde ont. Matt, Brians kompis lekte Dr. Carter och försökte att få ut flisen, men lyckades inte riktigt så imorgon skall jag gå till Healt Center och se om dom kan lösa det för mig. Ja kvällen fortsatte och vi drack, satt vid brasan, åt mat och hade trevligt. Sedan blev det lite hångel för min del, det var ju trevligt. Med en 35 årig kille. Jag vet att jag brukar säga att jag vill ha lite äldre grabbar, men jag vet inte riktigt om jag känner så längre. Det kanske är lite för gammalt med 30+. Eller så är det bara så att det är min lilla hjärna som vill hitta fel på personen, då han har många bra sidor och skulle säkert kunna vara en bra match för mig, kanske. Vi får se, den som lever får se! Sen på lördagen så åkte vi ner till S.D i alla fall och strosade runt där ett tag, för att sedan möta upp Sofia och hennes vän Jenny för ännu en party kväll, det var roligt, men ack va trötta vi var när vi åkte hem. Lilla Sofia körde ända från San Diego till Newport Beach. Men vi höll henne vaken och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag är så glad att jag lärt känna dessa tre tjejer! Dom är verkligen helt underbara och vi har så roligt ihop!

Dock så lyckas min kompis-svartsjuka krypa sig på mig ibland. Jag tror ibland att den har försvunnit, vilket den gör i perioder kanske. Men så rätt som det är så kommer den tillbaka igen. Och jag orkar inte med de känslorna! Det tar så extremt mycket tid, energi och är bara tråkigt och deprimerande! Men jag kan inte låta bli att tänka, analysera och bli avundsjuk och svartsjuk. För er som känner mig väl, ni vet vad jag menar. Er andra, jag är ledsen jag orkar inte förklara det just nu. Det jag kan säga är väl att det är som att känna sig utanför i ett gäng fast man inte är det, man vill ha alla som sin bästa vän fast på olika sätt och vill vara med och delaktig i allt hela tiden, får man inte det så blir det jobbigt. Oj, nu förklarade jag visst ändå. Men ja ja, jag hoppas att det blir bättre. Jag leker min egen psykolog emellanåt och säger till mig själv att sluta annars så kommer nåt hemskt att hända mig eller nån jag tycker om och det är en skrämmande tanke. Så då brukar det bli lite bättre. Själdestruktivt eller vad?

Minns ni att jag sa att jag hade en "crush" på min drama lärare? Om inte, så ja det har jag! Inte för att det hänt nåt på den fronten, men kom och tänka på honom nu då jag har acting class imon. Och jag gjorde ett grymt performance med min scenpartner i torsdags! Alla andra som visat sina open scenes har fått nåt slags "tillrättavisande" eller directions, men när jag och Naylene hade gjort våran så satt dom där och tittade och sa att det var bra och att det märktes att vi var förberedda, hade tänkt igenom och att vi tydligt visade på vilka våra karaktärer är. Gött! Sen blev vi tilldelade varsina nya lite längre scener som vi ska göra med en ny scenpartner, jag fick en roll som inte har alls många lines. Liten besvikelse. Vet inte om dom gav mig det för att jag inte är amerikan eller för att dom tycker jag är dålig och vill ge mig lite utrymme eller om dom vill ge andra som är sämre eller inte hållt på med acting så mkt mer utrymme. Inte vet jag! Att tänka och analysera gör en galen!

Ja och så sist, jag och Charlie hade ett litet samtal när jag var hemma hos dom nu i helgen från lör-sön. Då vi pratade om varför vi kom hit från början. Linnea och Sofia ville ju bara komma bort från Sverige ett tag och se sig om och så. Medan jag och Charlie hade en plan, hon sin dans, jag min teater som vi en gång för alla vill lyckas på en riktigt professionell nivå med! Men det är fanimej (ursäkta uttrycket) lättare sagt än gjort! Det faktum att vi inte kan ta några som helst jobb utanför campus och att vi inte är citizens gör det extremt svårt att kunna söka och göra visa saker. Så det känns jobbigt. Sen att allt, eller nästan allt kostar pengar och tar sådan tid! Ibland vill man bara ge upp och satsa på nåt annat. Men då skulle mitt hjärta inte må bra. Så jag får kämpa på och se vart det leder! Det känns bara som att man kommer vara misslyckad om man kommer hem och inte har nått nånstans... Ja ja, vi får se! Jag har lite saker på g, sen om det ger nåt eller inte, det återstår att se!

Nej, nu ska jag slänga mig i sängen. Först en ciggiliggi! Usch vad jag har börjat röka mer sen jag kom hit, inte så bra! Men men, jag slutar väl nån gång...

Va fin din ipod va Ella!! Gullig han är, din lilla Martin. Jag hoppas att jag kan träffa min Martin snart...


För er som vill drömma er bort lite...










//Frieda K