Så var det dags att komma i form..

Nu börjar kampen i gymmet igen. Körde ett styrkepass och imorgon är det dags för konditionsträning. Det bästa med träning är känslan av att man lever och därför tycker jag det är skönt att känna träningsvärk dagen efter. Det SKA kännas att man tränar och för mig är det tuff träning som gäller.

Idag när jag var på löpbandet så tittade jag på folket som var där och undrade vad deras syfte var med deras träning. Alla måste ju ha en tanke bakom. De allra flesta tränar nog för att må bra både själsligt och kroppsligt och en annan stor grupp tränar för att uppnå bra resultat vare sig det är för att gå ned några klädstorlekar eller för att bygga muskler. Den tredje gruppen som dock bara finns på gymet har jag rätt svårt för. Till denna gruppen tillhör de som oftast sitter och uppehåller maskinerna. Antingen sitter de i sin egna värld med sin fräcka mp3 och bara stirrar rakt ut i tomma intet eller så sitter de och samtalar med sina kompisar. Idag skulle jag använda en av maskinerna men såg att den var upptagen av en kille så jag beslutade mig för att vänta. När jag sedan kommer förbi maskinen 40 minuter senare sitter han FORTFARANDE kvar och svetten lyser med sin frånvaro. "Snälla skulle jag kunna ta denna maskinen nu?" Killen ställer sig upp "Självklart, jag var precis färdig". Jaja, färdig och färdig...han hade nog inte ens börjat. Det är väl kul att gymet kan fungera som en träffpunkt eller som en meditationsplats men SNÄLLA kan ni inte mingla eller filosofera vid avdelningen för stretching?

P!nk har en kropp som jag skulle dö för.


Nu ska jag iväg hem till Nadia som fyllt år! Imorgon så ska jag nog in till stan och anta Friedas utmaning att hitta ett riktigt kap på rean. Dock har jag mina tvivel.

Vinterkramar Ella