Friday Anxiety, why?

Here I am, it's my last Friday night in L.A before I go back to Sweden. And what do I do? I'm sitting alone in the apt, Charlie and Linnea ar at Maria Montazamie's house working. A little jealous. =(. I got invited to a party in L.A with my friend Emre, I wanted to go but I have to get up early in the morning tomorrow cuz we're going to Santa Barbara. And besides I just became so tired! I don't know where it came from. I just fell aslepp right here on the livingroom floor! I guess it's the combination of to little food, working out, soaking up the sun and maybe some other stuff. Oh well. My question is and this isn't just about tonight, this Friday but Fridays in general when you really have no plans and are facing a night in front of the computer or TV. Why does that create such anxiety feelings inside? Like you feel guilty about not doing anything? That's how I feel at times. Like tonight, even if I had something to do. Ok, I feel a little better now that I know that I could do something, and I actually feel really tired and weak and I don't think my body would be up for a night of drinking and dancing. But I have felt at times in Sweden and even here when there's nothing in the calender either on the Friday night or the Saturday nights that I feel so anxious and restless because I'm not doing anything, and by doing something I mean like, going out, party, movie or anything. Why can't I just enjoy a quite night home by myself?

This is as I mentioned my last Friday night here in Cali before I go back to little Sweden, on Wednesday to be exact. I'm both excited but also a little bit scared. I'm looking forward to seeing all of my friends again, but I'm afraid that I've changed and that things might not be like they were when I left. Oh, I make it sound like I've been gone for years, when it's only 5 months. But still. I do feel that I've changed, a little. I think I've matured some and realised a few things about myself and my life. And I hope that I'll know what to do when I come back. I hope that the summer in Sweden will help me make the right decision about going back here in the fall or statying. It's leaning towards going back, a lot. We have a place to stay and I've picked out my classes. But there's still a little bit of doubt in my mind and soul. Hopefully I'll know what to do when I'm home.

I am a bit dissapointed, about what you might wonder? Well what I can say is that I'm dissapointed about when you feel that you constantly fall for the wrong ppl or just keep attaching yourself to stuff or ppl that you know you might not see that much of in the future. I am that kind of person that does this all the time. And I hate it. Because the feelings it creates inside are hard to handle sometimes. Oh well, I guess it's just a part of life and me as everything else.

If I should sum up this semester a little bit I would have to say that's it's been a very good and strange semester. I've had so much fun but also felt a little bit more down than I thought I would. Maybe I'm just at a big crossroad in my life and I have to decide where I'm heading. And my picture of America, Americans and Hollywood in general crashed a little bit when getting to know some of the ppl here, and how different they can be and how stupied some of them can be. And how hard it can be to find true friends. But also, this has given me wonderful inspiration sources in form of my 4 teachers. And not to forget, the ppl who made this semester worth the wile. Without them I wouldn't have felt so good and had so much fun, felt safe and secure. Linnea you are the sweetest and funniest girl I've known in a long time!! If I hadn't met you, well let's just say this experince wouldn't have been the same at all! I have found a new best friend! And Charlie, we didn't hang out that much in the beginning, but when we got to know eachother later in the semester I got to know a true and wonderful girl! I'm so glad that I got to know you. And how we encouarage each other in your careers! We're gonna have an awesome time next semester!! =)

So, now I think I'm gonna try to enjoy this home alone Friday evening in Newport Beach, California with a few episodes of The Mentalist. And yes, I'll survive this night just like all the others. And then the girls will come home sometime tonight and tell me all about their evening at Maria Montazami's. =)

I'll be home in Sweden in less than a week! That's a little sick, just how fast the time really have passed! =) Just wanted to add that.

The 5 * of this semester:


Getting to know these wonderful girls =)


Julia coming to visit =)


The best class and teachers ever =)


Sofie coming to visit =)


All of the parties =) (And then the weather and beaches of course!)

Ens liv kan verkligen vara som en såpa emellanåt!

Det är sant! Okej, jag kanske överdirver lite grann med att ens liv kan vara som en såpa. Inte fullt ut. Men till viss del. Och det är väl sant för att vissa saker som händer i såporna är ju skrivet av folk som har varit med om saker som är kul, tragiskt eller bara nåt som man kan göra nåt av. Vad jag menar mera exakt är känslorna som många av dessa brudar har i såporna, att det är dom som man oxå ofta har i verkligheten. Just det faktum att det är så lätt att få motgångar, gång på gång och sen när det väl nån gång kommer en liten framgång eller bara nåt positivt nej då ska det var nån annan liten grej som kommer i vägen som gör att man inte kan behålla dessa lycko känslor. Jag stör mig nåt enormt på detta! Är det bara jag som känner så här, eller som upplever det så här? Eller förstorar jag upp allting, jag vet att jag har en förmåga att göra det många gånger. Att jag tror att saker är på ett visst sätt, eller att folk är arga eller liknande på mig fast jag vet att jag inte har gjort nåt för att dom över huvud taget ska känna så. Som sagt, min hjärna fungerar inte alltid på samma sätt som alla andras. Men tur är väl det, för tänk om vi alla var totalt lika, hur kul ska det vara då på en skala?

Åh, jag vill bara att man ska få uppskatta när det händer nåt bra, roligt eller nåt som gör en glad utan att det ska komma nåt annat i vägen som genast gör att man känner sig nere eller får dålig stämning. Och jag vill verkligen inte ha dålig stämning, speciellt inte idag när jag hade sån underbar stämning i kroppen tidigare idag! Varför då kanske ni undrar? Ja ni, det kanske jag kan avslöja. Jag gjorde vad jag hade velat göra ett bra tag men inte kunnat för att det har varit "termin". Ja, ni som vet vad jag pratar om, ni vet vad jag har gjort. Ni andra, hmm, ja antagligen så känner ni kanske mig inte så bra så att jag har anförtrott er med detta. Nej men usch vad dryg jag lät nu. Jag ber om ursäkt. I alla fall, det blev ett "ja, såklart, det gör jag gärna." Förstår ni lite mera nu vad jag menar? Det gjorde mig väldigt glad i alla fall. Och jag sprang runt på skolan med ett stort leende på läpparna, folk måste ha tittat på mig som att jag var galen eller nåt. Men gud vilken härlig känsla det är när man känner så! Hela kroppen är upprymd av lycko känslor, gladhet och ja att man kan klara av vad f-n som helst i det läget!

Men så klart så höll det inte i sig allt för länge, några timmar typ. När jag kom tillbaka till verkligheten och insåg hur fattig jag verkligen är och att jag antagligen inte kommer att ha ett öre när Sofie är här. Vilket får mig att känna mig som en så taskig kompis som inte har sett till att ha cash när hon är här. Inte nog med det, så är jag skyldig mina roomies pengar oxå. Så det lilla jag kommer få in från pappa, när han nu sätter in det, segisen! Kommer att gå till dom. Så ja, där ryker det roliga. Åh, vad jag hatar pengar!! Det kan verkligen få folk att tappa förståndet, göra idiotiska saker och bara ja, bli totalt nere helt enkelt. Jag försökte att släppa det, gick och tränade, pumpade på hårt som bara den. Sen gick jag hem och städade lite i lägenheten för att det ska vara någorlunda fint tills Sofie kommer imon. Det kändes bättre ett tag, då de goda "endorfinerna" hade utsöndrats i kroppen. Men sen så slog verkligheten tillbaka igen. Usch jag är ingen människa som tycker om att känna dålig stäming och vara irriterad, oroad osv. Nej jag är en glad flicka! Så därför känns det bra att få ut lite av allt detta här på bloggen. Sen kanske det är nån som kommenterar med lite varma ord, sånt som man behöver i detta läget.

Ja ja, jag ska försöka att tänka positivt, det är ingen som vill umgås med en när man är nere, irriterad och känner dålig stämning. Så nej, ut med det onda och in med det goda!

Dagens bild får bli på dessa töser som alltid får mig på bättre humör genom att prata med mig, övertyga mig om att det löser sig på nåt sätt. Och hur det än går så har vi alltid varandra! Puss på er och till er andra!!


* Linnea och Charlie *

/Frieda K*

...

Jag kom inte på nån bra överskrift idag så det fick bli tre punkter. Nu har jag uppdaterat tre dagar i rad! Duktig jag är va!? Men Ella Pella, vad har du tagit vägen, ger du mig skit för att jag har vart så frånvarande innan? He he. Antar att det inte är mer än rättvist.

Jag har väl egentligen inget speciellt att komma med idag. Så jag vet inte varför jag uppdaterar. Det är bara skönt att skriva lite. Men jag är lite nervös inför imon. Jag ska göra nånting som jag väntat nästan hela terminen på att få göra och jag har inte kunnat göra det pga att det har varit skola. Ja ni som fattar, vet vad jag menar och förstår säkert varför jag är nervös. Ni andra som inte riktigt fattar, jag kan tyvärr inte avslöja mera än så här just nu. Men jag kanske avslöjar mera imon eller vid ett senare tillfälle!

Jag såg ett avsnitt av Svenska Hollywood fruar. Och ibland undrar man ju hur människor är eller om dom verkligen bara spelar. Anna Anka vet vi ju redan vid detta laget att hon är som hon är. Men de tre nya fruarna är ju lite skumma. Jag gillar sock Lena, hon med dottern som pratar skånska. Den andra, Räivi eller vad hon hette, hon verkar ju lite speciell. Dom gör ju inget bra namm för oss svenskar direkt. Inte kosntigt att folk ibland tror att vi är blåsta. Och om jag då känner så här så kanske nu frågar mig varför jag ens kollar på det. Ja det kan man ju fråga sig, men det är underhållning och det roar mig. Och jag kan glädjas åt att jag har mer innanför pannbenet än vad nån av de där brudarna nånsin kommer ha. Eller det kanske var lite hårt sagt, men jag känner i alla fall att jag aldrig kommer att vilja bli som dom där allt handlar om pengar, lyx, skönhet och att vara på topp. Okej, jag hade väl inte tackat nej till pengar och att kunna köpa nya saker. Men för mkt pengar kan göra folk galna! Nej tack då har jag hellre så att jag klarar mig och kan leva lite mini lyx än så! Det är min åsikt i alla fall.

Nu tänkte jag bara lista tio saker som jag har i mitt liv just nu som jag ska försöka tänka på och vara glad över, och som gör mitt liv värt att leva. (Ingen speciell rangordning)

1, Mina "gamla" vänner
2, Mina "nya" vänner
3, Min mamma
4, Min passion för teatern
5, Att jag fått lära känna speciella person
6, Min dator =)
7, Min sociala kompetens (okej, lite skum punkt men ändå)
8, Att jag har möjlighet att resa och upptäcka ställen (som där jag är nu)
9, Min hälsa
10, Alla runt omkring mig som faktiskt bryr sig om mig (fast jag kanske inte tänker på det själv alltid)

Det är lätt, speciellt i en stad som denna att glömma bort de saker som vi tar för givna som faktiskt finns där i vårt liv och som gör oss lyckliga och som många kanske inte ens har men som kan vara lyckligare än vad man själv är. Då är det lätt att trassla in sig i massa onödiga oroligheter och våndas över att man har finnar eller är för blek, lite för mkt fett här och där, för små bröst eller liknande. Och ja pengar, glamour och allt det där är saker jag gärna skulle vilja ha! Jag kan inte ljuga på den punkten. Men faktum är att i slutändan, så är det dessa saker som räknas. För mig i alla fall. Samtidigt som jag hoppas på att jag nån gång kommer att lyckas som en professionell skådespelerska. Det faktumet återstår att se. Men att få betalt för att göra det man älskar, hade ju varit det ultimata, inte sant? Ja bara gud vet eller ödet. Time will decide...

Nu ska jag nog se ett avsnitt till av Hollywood fruar sen är det dags att nana för att ta tjuren vid hornen i mon så att säga!

Pöss och Kramiss!

//Frieda.



En bild på världens bästa TV Couple, "Booth och Brennan - Bones"

Varfor kan man aldrig ata kakan men anda fa ha kvar den?

Hej dar ute! Nu sitter jag i en av skolan data salar. Jag har precis skrivit en uppgift till min klass "The Biz - The ethics of Hollywood". Sa lite duktig har jag allt varit idag. Jag kanske borde lamna dessa vaggar och ga hem, men jag kanner inte for att ga hem. Det ar lite trangt i lagenheten, och man borjar marka att vi alla staller oss in pa att snart lamna stallet.

Jag undrar en sak, varfor kan man inte fa ata kakan men samtidigt fa ha den kvar? Jag menar, jag vill ju att skolan ska vara slut for det ska bli skont att ligga pa beachen och hitta pa lite saker. Men samtidigt innebar det att jag inte kommer att ha min acting class mer med mina tva fantastiska och inspirerande larare. Sa det ar jag lite ledsen over. Men jag antar att allt roligt och givande maste ta slut nan gang. Aven om det kanns som att det roliga tar slut fortare an det trakiga. Varfor ar det sa?

Jag undrar oxa hur det kommer att kannas att atervanda till Sverige igen. Okej, nu later det som att jag har avrit borta i flera ar. Men ett halvar ar anda en liten tid, inte sant? Aven om det gatt fort. Jag antar att det inte har hant sa mkt pa denna tiden. Det skulle gora det lattare for mig att ta ett beslut om jag ska atervanda for hostterminen eller inte. Jag vet inte annu hur jag kanner infor det. Antar att det ar nat jag far tanka pa den kommande tiden. Det ar ju dock bara 4 manader som den stracker sig over. Sa det ar en manad mindre. Ja ja, det loser sig pa nat satt.

Jag tycker bara det ar skont att jag fatt tillfalle att stota pa 4 underbart inspirerande manniskor. Jocelyn, Paul, Brian och Molly. Alla ar dom teater studenter som laser sina sista ar har pa teater programmet. Och dom ar alla sa himla trevliga, omtanksamma och snalla. Och alla har dom gett mig nat speciellt som jag inte riktigt kan forklara. Bara genom att vara sig sjalva. Och det sager ratt mkt. Dock ar jag en san person som latt blir berord av manniskor som ger mig "attention" och ar omtanksamma och ja ni fattar. Sa det kommer vara trakigt att inte ha deras klasser langre. Och aven om jag kommer tillbaka nasta termin sa kommer jag inte att ta nan av deras klasser. Men men, I guess that's just life. Och nat som jag far leva med. Man har minnena och upplevelserna, och det kan man leva ett bra tag pa!

Sa Ella, ett litet uppdrag ahr jag till dig. Forsok att hitta 2 eller fler manniskor i ditt liv just nu, eller sen tidigare som har inspirerat dig eller pa nat satt berort dig pa ett satt som du kommer att minnas for en lang tid framover. (Och nu menar jag inte vanner eller pojkvanner, for det ar en annan typ av inspiration) Och lagg upp kort har om du har...jag har bara kort pa tva av mina larare. Kanske far mera sen.

Sa tills nasta gang mina vanner, tag hand om er sa ses vi om mindre an en manad!

Kramiss //Frieda K*


Paul och Jocelyn, mina acting teachers...

Tenta mooode - inte roligt!

Hej Ella och alla andra! Nu skriver jag på svenska. Ella ville att jag skulle göra det, så då gör jag det. De som inte förstår vad jag skriver får ta Google translate eller nåt. Det kan man ju göra, eller hur? Ja du Ellis, nog pratat om Heidi. Nog för att jag ev vill operera mina bröst, så vill jag INTE ha så stora. Det är ju inte spec snyggt. Och när jag har varit här i O.C och sett rätt många fejk brudar med sönderblonderat hår, för stora tuttar för en för liten kropp och ja läppar som är sönder sprutade så har jag faktiskt tro det eller ej börjat tänka om, jag vet inte om jag vill förstora mina tuttar längre, även om det ligger där under och gror. Åh, ja det tåls väl att tänkas på tills det finns cash för att göra det, vilket inte lär inträffa på ett bra tag.

Jag tänkte att jag skulle ge dig ett uppdrag Ella, men jag vet inte vad som blir bra. Hmm, har du nåt uppdrag du kan ge mig? Min hjärna är ganska tom för tillfället tyvärr. Men om jag skulle komma på något så lovar jag att posta det här! Jag har i alla fall ett löfte till dig och alla andra där hemma som alltid eller ofta har sett mig som en liten blekfis. Efter skolan är slut så ska jag pressa, pressa och pressa och bli brun och fräsch och visa er att lilla Frieda kan allt få färg om hon vill! Jag kan ju inte ha vart i California i ett halvår och inte blitt brun! =)

Vi hade lite "graduation" party för de Internationella studenterna häromdan. Det kändes lite skumt för mig som bara vart här en termin och kanske ska tillbaka, att vara på en sån ceremoni. Men man fick ett litet diplom, lite god mat och dryck och ja det var ett trevligt avbrott i studierna helt enkelt! Som det står i överskriften så är det Tenta mode som infinner sig just nu då det nästa vecka är två stora slut tentor, två Final papers och så min teater uppvisning! Det är nog det roligaste finals, och det jag sett fram emot mest under terminen! =)



Nej nu ska jag nana, eller skriva klart min pjäs analys. Och jag borde verkligen gå och lägga mig tidigare och få mer sömn, då jag märker på både min hud och min kropp att jag får alldeles för lite sömn. Jag börjar få stora grå ringar under ögonen och ojämnheter i huden, samtidigt som min kropp är svag och säger ifrån på andra olika sätt. Känslo mässigt går det upp och ner väldigt snabbt. Vilket inte är jätte bra det heller. Kanske beror på så icke varierande kost och dåliga matvanor och alldeles för lite ätande. Men men, det lär det väl bli ändring på när man kommer hem till mamsen igen!

Vi hörs snart igen! Jag skriver mellan mina tentor och inlämningar! Ska bli kul att komma hem oxå Ella! Då ska vi partaja och ha det mysigt! Pöss!

//Frieda *

Hola amigos!

Håller med dig Frieda. Dock tycker jag inte att hon är ett monster men en väldigt osäker tjej som fallit för samhällets sjuka ideal (eller medias!) Hon som var så fin innan, synd! Vi ska vara nöjda som vi är. Visst kan man själv känna sig nere ibland och känna sig ful. Men visst uppskattar man ändå livet när man inser hur bra man har det. Det är bara att åka två timmars flyg utanför Sverige och mötas av folk som är födda utan ben eller armar. Och vad händer med dem? Ja de får klara sig så bäst de vill, om de inte redan ligger som ett paket på en institution. Nää gott folk visst har vi det bra? Dags att börja uppskatta livet innan det är försent!

En ny bild på Heidi.




Tror ni att hon är lyckligare nu?

Ska bli kul att du kommer hem snart Frieda!
Puss Ella

Is there any ethics left in the Entertainment business?

Well I've asked myself that question several times this last couple of weeks after a lot of interesting discussions, both with my friend Charlie who's here to become a professional dancer but also with my acting teachers in my theatre class. And before I came here, yes I admit I was a bit of a "attention seeking kinda girl" that thought that being on TV would be such an amazing thing. I feel a little ashamed of myself thinking like that. Because I forgot what the true passion is really about when it comes to the art form I know as Theatre! But I got a reminder of that, especially from Brian. He says so many good things. And we've talked a lot about how it these days is all about spectacular shows and sets that costs millions to make, and by that rising the ticket prices for a show on Broadway to as much as $350!! That's insane. And the actors kinda fade away a bit behind all this "awesome things". What happened to just performing and delivering something touching, like two ppl on stage all alone without as much as a chair, just two ppl talking and living and sharing with us, the audience. No, that's history in the big arenas. Now it's all about the set. And of course making lots and lots of money! Money, that word again. I thought I'd escape it. But no. Everything has to do with money. And when money mixes with art, it gets complicated, unfair and just wrong. It and the big players take away the true meaning and passion about what it's really about to express yourself through the art form, that is in my case theatre. I just get so upset talking and thinking about this. And my other teacher, Molly. She is so talented, she has an amazing voice and she's such a good actress. And she wants to do musicals, and on Broadway I think. But she doesn't look like the "typical" american Hollywood type that are sought for these days. So she has a harder time than many others to get there. And even if she might work hard and have the talents that makes a good musical artist, if she doesn't have the "look" she will get pushed away by some other half-good actress that just happen to have the right look that will attract an audience and make money for the ppl who put up the show. Uuck. This makes me sick!

I still want to try movies and TV. But it's not the same thing as with being on stage and within that moment that u can never take back. It's alive and it's right here right now. That's what's fascinating with theatre and acting. And many Hollywood actors are trained by the stage, but when the big bucks keep rolling in it's hard to say no, even if the movie itself might have sucked or been good. But it hasn't given you the true experience of what it is to be an actor within the moment, because when u finally get there, they yell "CUT!" and the emotion is gone or has to be relived.

I definatley know now that I love acting for the right reason. I love the feeling within the moment, the moment where u finally connect with your character and you and it become one. I'm not saying that can't happen on the screen, it can. But on stage there are no "cuts" when the show is running. And ppl live the story right there, LIVE in front of their eyes. Oh. that's wonderful. I got a little carried away there. But after mine and Paul, my acting teachers workshop today working on my monologue I felt it all so clear to me. Why I started to go into acting, why I love it so much. Why I forgot about the true purpose and the meaning and how I found it again. And how ppl really can affect your life and give u inspiration and encouragement to go and move further. Which he did and I really appreciate that. I got constructive criticism that I need to work and learn the skills of acting. Which every beginner actor needs. But I have a lot of talent and something that not everybody have, natural instinct. I really don't know what that means, but I hope it's a good thing. Anyways. I feel really confident that this is what I want to do. I just need to figure out the path towards my goal. If it's here in L.A, Chicago, Sweden or someplace else? I don't know. As long as I can be on stage, learn more about acting and theatre and evolve and grow as a person I am happy! Oh I miss my Acting group in Sweden now. Well. I'll see them again soon...

Something I posted on FB earlier...I might post it here to. Isn't this the perfect picture of how Hollywood and the business itself has become? Why should such a sweet and pretty girl want to turn into a monster...Well I guess nobody really has the answer to that...


I don't even think I have to write the name of this person, right?...

I hope we all see this is an example, and I know that I've sometimes thought that why not change if u can and have the money for it. But I've started to think otherwise. Maybe not something I thought would happen while being here. But God works in mysterious ways...

Ella and Hanna! Write back to me! What do u think, and how are u guys??

//Frieda *

Dissapointments, just a part of life?

Well, sometimes you wonder. When things go against u over and over again. I have been through it before in my life and it's not something I enjoy. And being a rather "sensitive" and emotional person I take it harder than maybe I should sometimes. But I'm just so tired of things, not just one thing, but several going against me! First it's the money issue, then it's another money issue, then a third. You think u wiull get the times and weeks u requested at work, but no. And then when you look forward to something, it never happens because things or ppl get in the way. You think that ppl or guys that u meet will be honest and decent, but they're not. And those who are, you are so good so don't think anything else, ok? And you good ppl, guys and girls, know who u are.

I guess I'm just trying to see the light in the tunnel and being clouded by the darkness at the moment. But with the help from wonderful ppl like Linnea and Charlie I feel a lot better and that I can handle most things that come in my way.

I just wanted to write of some anger, thoughts and worries. I always feel a little bit better. Oh how I wish I had a cigarette right now. I know, it's not good for you. But I feel that it calms me down, sometimes.

Oh, well got to hop into bed now. Acting class in the morning and then study hard all day and practicing my monologue with Paul.

See and talk to you soon!

Ella and Hanna, I miss you guys! I hope u miss me to...

XoXo - Frieda.

The journey towards the new me...

Hey ya'll!

My personal blog got taken away today or yesterday. I guess it has something to do with the fact that something's been happening to my gmail account. My theater teacher told me in class today that my gmail has been spitting out emails with Viagra ads! And I know for a fact that I've sent no such things to anyone! And when I was supposed to log in earlier today it said that my account was unavailable. So I guess they think that I've violated the terms or something and since my blog is connected to that email account that one got deleted to. Oh well then I remembered this little baby that I haven't been taken care of enough. Sorry Ella and Hanna! I will from now on do better! Because I know a lot of ppl read my blog. Or have started to read it!

So...my thoughts for the day or for the last week actually has been, well let's just say that they could have been better. Nothing big and definatley nothing to worry about! It's just the same old Frieda thinking bad and putting herself down and comparing to other ppl. U know the drill. So yesterday Linnea brought it to my attention, not in a bad or angry way. No, in the friendly concerned kinda way. We were sitting at on the grass on Campus and talking and she said that she thinks it's sad that such a wonderful, nice, kind and beautiful girl like me should feel so bad about herself. Because I really don't need or have to! And I know this deep down, I think. Or maybe not. See there I go again. Well. It's just that it's there buried deep under my skin within my soul. And it's not just something you "get rid" of in one day. But as she said it, it made me start thinking that maybe ppl are picking up on it more than I actually realize. And even if I feel that I'm in a little low period at the moment, concerning career and other stuff, I need to develop a thicker skin! Otherwise I'm, never gonna make it or even have the guts to try and make it. And ppl, especially guys in this matter will not want to have a girl that thinks like that about herself. So I decided that today is gonna be the first day of the rest of my life. And I'm gonna do what Paul, my acting teacher suggested, shift focus and try to beat those demons inside and turn them into something useful! Oh, Paul and Jocelyn really are my inspirations and kind of like two mentors. I've already told them that once, but I think I'm gonna tell them again. Cuz they always makes me feel good. Even if it's just a little thing. And that's something that I appreciate. I'm gonna give them something "little" last day of class. I think they're gonna like it, or I hope they're gonna like it! I can't tell u here what it is, cuz someone might read and tell them...ha ha.

Well I can't promise that I'll succeed with this new-Frieda thing instantly, but I'll definatley try! I actually went to the Student Health Center, the counseling center today and booked an appointment for Monday. I just want to ease my chest a little bit, get a few things out of my system and tell a complete stranger about me feelings and thoughts just to see what they think. U don't have to have the worlds biggest problem or issues in order to go and talk to someone.

Ah well, there were more stuff I was gonna tell u guys, but I'll leave that for tomorrow. I think I'm gonna hop in to bed soon. It's getting kinda late.

Take care my friends and we'll talk soon!

XoXo - Frieda K*


Newport Beach Film Festival - At Hästens store at Fashion Island...Pre mingle!

Söndagsmiddag på en måndag

Nyss hemkomna från att lämnat av Luca på Landvetter. Himla tråkigt att han åkt =/. Innan Landvetter hann vi med en middag på La Gondola med god mat och dryck.





/Ella