Ens liv kan verkligen vara som en såpa emellanåt!

Det är sant! Okej, jag kanske överdirver lite grann med att ens liv kan vara som en såpa. Inte fullt ut. Men till viss del. Och det är väl sant för att vissa saker som händer i såporna är ju skrivet av folk som har varit med om saker som är kul, tragiskt eller bara nåt som man kan göra nåt av. Vad jag menar mera exakt är känslorna som många av dessa brudar har i såporna, att det är dom som man oxå ofta har i verkligheten. Just det faktum att det är så lätt att få motgångar, gång på gång och sen när det väl nån gång kommer en liten framgång eller bara nåt positivt nej då ska det var nån annan liten grej som kommer i vägen som gör att man inte kan behålla dessa lycko känslor. Jag stör mig nåt enormt på detta! Är det bara jag som känner så här, eller som upplever det så här? Eller förstorar jag upp allting, jag vet att jag har en förmåga att göra det många gånger. Att jag tror att saker är på ett visst sätt, eller att folk är arga eller liknande på mig fast jag vet att jag inte har gjort nåt för att dom över huvud taget ska känna så. Som sagt, min hjärna fungerar inte alltid på samma sätt som alla andras. Men tur är väl det, för tänk om vi alla var totalt lika, hur kul ska det vara då på en skala?

Åh, jag vill bara att man ska få uppskatta när det händer nåt bra, roligt eller nåt som gör en glad utan att det ska komma nåt annat i vägen som genast gör att man känner sig nere eller får dålig stämning. Och jag vill verkligen inte ha dålig stämning, speciellt inte idag när jag hade sån underbar stämning i kroppen tidigare idag! Varför då kanske ni undrar? Ja ni, det kanske jag kan avslöja. Jag gjorde vad jag hade velat göra ett bra tag men inte kunnat för att det har varit "termin". Ja, ni som vet vad jag pratar om, ni vet vad jag har gjort. Ni andra, hmm, ja antagligen så känner ni kanske mig inte så bra så att jag har anförtrott er med detta. Nej men usch vad dryg jag lät nu. Jag ber om ursäkt. I alla fall, det blev ett "ja, såklart, det gör jag gärna." Förstår ni lite mera nu vad jag menar? Det gjorde mig väldigt glad i alla fall. Och jag sprang runt på skolan med ett stort leende på läpparna, folk måste ha tittat på mig som att jag var galen eller nåt. Men gud vilken härlig känsla det är när man känner så! Hela kroppen är upprymd av lycko känslor, gladhet och ja att man kan klara av vad f-n som helst i det läget!

Men så klart så höll det inte i sig allt för länge, några timmar typ. När jag kom tillbaka till verkligheten och insåg hur fattig jag verkligen är och att jag antagligen inte kommer att ha ett öre när Sofie är här. Vilket får mig att känna mig som en så taskig kompis som inte har sett till att ha cash när hon är här. Inte nog med det, så är jag skyldig mina roomies pengar oxå. Så det lilla jag kommer få in från pappa, när han nu sätter in det, segisen! Kommer att gå till dom. Så ja, där ryker det roliga. Åh, vad jag hatar pengar!! Det kan verkligen få folk att tappa förståndet, göra idiotiska saker och bara ja, bli totalt nere helt enkelt. Jag försökte att släppa det, gick och tränade, pumpade på hårt som bara den. Sen gick jag hem och städade lite i lägenheten för att det ska vara någorlunda fint tills Sofie kommer imon. Det kändes bättre ett tag, då de goda "endorfinerna" hade utsöndrats i kroppen. Men sen så slog verkligheten tillbaka igen. Usch jag är ingen människa som tycker om att känna dålig stäming och vara irriterad, oroad osv. Nej jag är en glad flicka! Så därför känns det bra att få ut lite av allt detta här på bloggen. Sen kanske det är nån som kommenterar med lite varma ord, sånt som man behöver i detta läget.

Ja ja, jag ska försöka att tänka positivt, det är ingen som vill umgås med en när man är nere, irriterad och känner dålig stämning. Så nej, ut med det onda och in med det goda!

Dagens bild får bli på dessa töser som alltid får mig på bättre humör genom att prata med mig, övertyga mig om att det löser sig på nåt sätt. Och hur det än går så har vi alltid varandra! Puss på er och till er andra!!


* Linnea och Charlie *

/Frieda K*